Sådär. Det är måndag och tiden här hemma i Sverige bara flyter iväg, det går nästan för fort. Jag har alldeles för roligt. Det är konstigt, för jag tror inte att jag någonsin har haft det såhär roligt i Sverige innan. Men saker och ting förändras antar jag. Jag vet dock inte om det är jag som har förändrats eller om det är Sverige som har gjort det, kanske är det både och?

Iallafall, igår tog jag spårvagnen (!) med familjen in till stan för julshopping men fyfan vad stressigt det var. Hittade typ ingenting då det var så mycket folk överallt och jag orkade inte med det, men mysigt var det ändå. Vi drog till köttbulle-caféet och mumsade för att sedan åka hem och ta det lugnt i soffan. Sen stack jag iväg på äventyr till Hisinge för att träffa Henrik. Vi köpte chips och dipp, drack öl, lyssnade på musik och rökte. Jag ringde även Bronwyn och Jon Stokes (stammisar från Brogans) och dom var med personalen från Brogans på The Broadway Bar & Grill då Brogans var stängt. Vi skrattade och tjötade och jag saknar dom ännu mer nu.

Snart så, då sitter jag på Fulham Broadway igen.

Nu måste jag gå och göra en inpackning i håret, sen drar jag till Skogome för att hälsa på morbror Peter. Vi ska dricka kaffe och lyssna på blues. Något vi två inte gjort på mer än 4 år. Visst har vi lyssnat på blues, var och en för sig, men inte tillsammans. Jag har saknat det.

Så jag är nu hemma i Sverige för en vecka och det har varit fullt upp sen jag landade på Göteborg City Airport. Det har ätits tusen kilo köttbullar, ca 100 sillbitar, mer Janssons frestelse än vad jag kan skriva ner och julmusten har runnit ner som bara den. En jävla massa julklappar har det blivit också - presentkort, kommande julshopping med mamma, smycken m.m. Fantastiskt att vara "hemma" ändå.

Men... Det ÄR svinkallt. Jag är inte van vid den här kylan. -15 grader är verkligen inte min grej. Jag trodde min vinterjacka var varm, men det visade sig att den bara var varm nog för London. Här hjälper den inte alls! Jag går runt i raggsockar och huttrar. Hoppas jag vänjer mig innan  det är dags att åka tillbaka till London igen.

När jag kommer tillbaka till London ska jag flytta igen. Jag kände inte att jag gillade det nya stället så mycket så jag har hittat annat boende och hoppas på att det kommer kännas bättre. Ni vet, det fungerar inte alltid som man vill. Och jag saknar Brogans och alla stammisarna där (framförallt Jon a.k.a Stokes, Steve, Bronwyn, Paul, Patrick, Rodge, Hugh och John a.k.a "Chelsea scum"), alla som jobbar bakom baren (Ian, Tadgh, Harry, Shane, Dean och Flo) och vakterna Tommy och Deano. Fulham Broadway, vi ses den 30:e december! Då jävlar blir det kramkalas och öl igen!

På tal om Brogans så har jag fått sms av varenda stammis där idag och dom önskar mig alla en god jul. Oh, I love'em.

Nu ska jag gå och smeta in en ansiktsmask i fejset. Sen blir det att göra inpackning i håret. Oh, vad mysigt det är med jul och ompyssling! Sen blir det Michael McIntyre-klipp på YouTube, Englands bästa komiker, helt klart. Jag köpte hans självbiografi på Stansted, och har redan läst ut den. Så jävla rolig och underbar var den. JAg kan rekommendera den, och Michael i sin helhet, starkt!

Hörs!

Att skriva gråa brev är att låsa in sig i källaren och vägra komma ut. Att stå mitt i rummet när vinden tjuter utanför fönstren. Som att vakna bakfull med panikångest i en främmande kvart i en främmande del av stan. Främling själv. Man snor runt ett tag i hud och svett. Man minns inte vem man är. Under några fasansfulla sekunder vet man faktiskt inte vem man är.

I bland blir jag trött på att allt är en ständig kamp. Men jag inser rätt snart att mitt liv är sånt här. Jag trivs med att det är mycket. Jag älskar mitt arbete. Jag mår bättre när jag arbetar än när jag är ledig. Det är en jävla ynnest. Det kan jag vara glad över. Det är nog det enda jag kan vila i. Att jag är mitt arbete. Det har varit en lång resa. Och jag står fortfarande bara i hallen med nypackad väska och ordnar med något framför spegeln. Jag har varit framme så många gånger. Och jag har aldrig kommit iväg. Jag är hellre ett avsked än en hemkomst. Det finns tid för hemkomst senare. London kommer alltid vara  H E M K O M S T.

Jag tänker på det nya året.

Det luktar fan bajs i hela huset. Okej, inte bajs, men ost. Levis köpte någon jädra mögel-ost till mig som jag glömde bort att lägga in i kylen, så nu är mitt hus mer en stinkande ost-fabrik än ett hus som man kan bo i. Jag tror till och med jag luktar ost. Tur att jag inte ska ut ikväll (tro det eller ej, men idag blir det ingen promenix till Fuham Broadway). Jag ska sitta hemma, äta pizza, dricka Strongbow och kolla på Never Mind The Buzzcocks.

Jag kan verkligen behöva en lugn kväll hemma. Hela veckan har jag varit ute och "boozat" så jag tror min kropp kan behöva en paus...

... Nä, jag kan verkligen inte blogga. Den här stanken ger mig huvudvärk! Någon som vet hur jag blir av med den? Osten är slängd och jag har vädrat. Inget verkar funka. Suck.

Jag har haft en rejält stressig dag so far. Värre blir det! Men jag ska inte klaga. Ikväll ska jag bowla i Mayfair med Levis, och shit vad jag kommer förlora. Jag uppdaterar mer senare, om jag får tid över! Jag är redan sen till mitt tredje jobb-pass!

Andas, du dör om du inte andas.

Det är samma gator men ett annat väder och jag vet att jag trivs för jag kan minnas en känsla jag saknat... Likt vänskap från en tid vars foton har bleknat. Fulham är bomullen som dämpar alla ljud och nysnön som yr kring mina fötter.

Jag är hemma nu, tänker jag när jag står på Putney Bridge med en kall Strongbow och kollar ut över Thames. Jag vänder mig om och tittar på Bishop's Park med all den grönska som aldrig försvinner. Inte ens på vintern. Magi eller inte, men det är som att vara en del av en saga som ännu inte finns.

Fulham gjorde detta. Fulham gjorde mig till mig igen.

Varför kan jag inte få vara frisk nu? Nu har jag varit förkyld, haft feber, varit magsjuk och fått en öroninflammation! Allt under bara två veckor. Öroninflammationen är helt fruktansvärd. Den dök upp under fredag natt och har bara blivit värre och värre. Jag hör inte ett piss på mitt vänstra öra. Jaja, jag ska sluta klaga...

Helgen var helt fantastisk iallafall. Fredag var crazy. Det som skulle vara en lugn kväll på den lokala puben slutade i vild dans på Brogans, den irländska baren på Fulham Broadway. Det var så jävla kul och jag träffade så sjukt mycket roliga människor. Jag träffade folk från Cork, min hemstad på Irland och vi dansade riverdance på borden. Brogans är bäst. Jag är så stammis där så att vakterna kramar mig när jag kommer dit. I'm lovin' it.

På lördagen beställde jag och min älsklig hem pizza och gosade i soffan. Jag var så himla trött och bakis så det var mysigt att bara ha en lugn hemma-kväll utan alkohol och bös. Igår blev det Brogans igen, för Sunday-drinks  med personalen, det blev ganska sent vilket jag inte trodde det skulle bli, men jag var hemma 2! Dumt av mig eftersom jag jobbar 11 timmar och började klockan 7 imorse. Jag är helt slut.

Nä, nu ska jag dricka te innan jag måste börja slita igen. Barnen ska ju ha mat!

Här ligger jag och ser sunkig ut, dricker julmust och känner lite saknad. Julmust är något jag verligen kan sakna med Sverige... Och Dumle. Men jag tackar fina David som var på besök från Svealand och tog med julmust och en bok om Mosebacke. Underbart!


Snart ska jag äta pasta, sen duscha, sen dricka Strongbow. FREDAGAR ÄR BÄST!

Frisk igen, och det tackar jag gudarna för. Inga fler sömnalösa nätter kräkandes inne på toaletten. Jag måste säga att det varit helt fruktansvärt. Det kändes som att jag vred magsäcken ut och in och skrapade av allt som fanns inuti. Det var smärtsamt, och äckligt. Jag ska inte gå in mer på det, jag tror inte ni vill ha några detaljer.

Skönt iallafall, att man är frisk, sådär precis lagom inför helgen! Ikväll bär det av till The Golden Lion igen, min lokala pub. Jag älskar verkligen det stället. Bästa atmosfären i Fulham (förutom Fulham Football Club's arena då), det känns nästan som att man sitter hemma hos någon, i ett stort vardagsrum. Och öl-trädgården är så mysig också, med alla ljus värmelampor. Folk som hänger där är till mestadel gamla gubbar mellan 60 och 70, men det är bara kul. Speciellt när det är karaoke-kväll. Då kör dom loss på alla gamla klassiker. Jag kan lova att man får sig ett gott skratt!

Jaja, dags att fixa lunch. Det blir kyckling-paj!

Jag har åkt på min andra maginfluensa för i år. Båda fick jag genom jobbet och det är så fruktansvärt tråkigt. Jag har legat till sängs hela dagen men en hink bredvid mig och bara kräkts, kräkts och kräkts. Magen svider av smärta och jag känner mig helt slutkörd. Jag har kallsvettats och skakat... Sovit.

Vad som är lite jobbigt är att jag har en förkylning samtidigt så varje gång jag hostar så sätter kräk-reflexen igång. Gött är'e. Eller inte. Om jag kanske skulle ta mig upp och hämta lite vatten och hoppas på att det stannar kvar i kroppen. Jag måste ju vara extremt uttorkad!

Jag behöver inte jobba imorgon, det är gött det. Jag kan behöva vila upp mig rejält!

Hemma. Kall. Trött. Var ute i tre timmar, vilket var underbart. Men jag är så kall att jag nästan dör. Fast samtidigt så är jag glad över att jag är i London och inte i Sverige. I Göteborg är det minus. Här är det plus, trots att det känns som minus - Jag har nog bara glömt bort hur minus känns. Fast snart så. Åker ju tillbaka till Svealand den 23:e december, det kommer bli fint att träffa alla vackra människor man inte sett på ett tag. Det kommer bli fint att krama mamma.

Det kommer bli fint att inse hur mycket man har förändrats. Det kommer bli fint att inse hur lite man behöver Sverige.

Godnatt.

Jag slutade jobba för en timma sedan och har bara suttit i soffan och kollat på ESPN's klassiska fotbolls-matcher. Manchester United vs Arsenal från 2001, det ni! Men jag måste röra på mig, för en gång skull ska jag inte bara sitta inne och slappa hela kvällen. Jag ska gå på en LÅNG promenad längs Thames som jag brukade göra förr i tiden. Eller ja, jag slutade aldrig av egen vilja, det var ju bara att det tidigare jobbet inte riktigt tillät mig. Jag jobbade ju alltid så sent.

Det är gött att ha lite fritid nu för tiden. Känns fortfarande konstigt, men jag är lyckligt lottad.

Jag måste klä mig varmt för det är svin-kallt. Stickad tröja, halsduk, mössa och vantar. Men vänta lite... Var fasiken är mina vantar? Skit. Just det. Jag kom precis på att jag glömde dom på bussen imorse! Och jag som tänkte springa och köpa nya! Det är ju försent nu. Jag glömmer alltid bort sådana saker. Suck.

Well, well. Nu ska jag ut och gå, även om mina händer ska få vara kalla.

Nu drar jag till The Famous Three kings för öl och Fulham mot Arsenal. Hoppas vi vinner! Hej!

Jag vaknade 5.30 av en jävla smäll utanför. Alltså, det var som en explosion och jag blev svinrädd! Jag klev ur sängen och öppnade fönstret och lutade mig ut för att se om jag kunde se något som orsakade denna smäll. Såg jag nåt? Ja. En buss hade krockat med en lastbil på Fulham Palace Road. Ambulans, polis, brandbil... Alla kom. Jag hoppas att ingen blev allvarligt skadad.

När jag gick ut för att köpa mjölk (jag ska göra stuvade makaroner, CRAVINGS) så var det en en del plåt, skrot och bröte kvar på olycksplatsen, lastbilen eller bussen måste ha kört i en jävla fart!

Min feber är borta, och tacka Gud för det. It's Saturday, man!

Jag borde kila in i dushen.

Jag gav upp. Inte för att jag är en dålig kompis men jag klarade inte ens av tre öl på The Golden Lion, så hur skulle jag då klara av att ta mig till händelsernas centrum? Jag har haft lite feber, men imorgon är en ny dag och då kommer jag må fina fisken. Jag har helt enkelt bara bestämt mig för det och min kropp har inget att säga till om. Jag är trött på min kropp som bara ger upp.

DET ÄR INTE OKEJ ATT GE UPP PÅ EN FREDAG!

Men, jag hade det trevligt ändå, trots värk och yrsel. Fotbolls-prat och det var karaoke-kväll på puben så jag fick mig ett par goa skratt när männen från stenåldern började sjunga gamla klassiker. Hade jag inte mått kasst och varit full hade jag nog sjungt en sång själv. Tack gode gud för att det inte hände.

Nu ska jag sova. Må bättre.

Okej, det blir Piccadilly. Jag har lovat. Nu kan jag inte dra mig ur. Fast egentligen så orkar jag verkligen inte... Sitta på tunnelbanan med massa fulla främlingar, kliva av i turisternas mittpunkt och sen dricka cocktails med massa dryga east London hipsters som tror att dom är så jävla coola och speciella. (Oj, var kom all ilska från?)

Nä, jag är bara trött. Om jag skulle ta och sova en stund för att piggna till. Jag kanske blir mer pepp då.

Fredag i London. Inte dåligt det! Jag har jobbat hårt idag men nu sitter jag och myser i soffan, funderar på att göra mig en ostmacka men då måste jag ju resa på mig. Jag har blivit så fruktansvärt lat det senaste. När jag inte jobbar så ligger jag antingen i en säng, i en soffa (med filt!) eller så sitter jag i en fotölj. Arbetslivet tar kål på mig!

Men iallafall. Det är fredag och jag ska till Golden Lion och dricka Strongbow lite senare, och om alkoholen slår till rejält så drar jag till Piccadilly Cirkus för att kolla på en kompis band som har release-fest. Fast det är väldigt osäkert om jag ska dit eller inte, jag känner mig så himla seg!

Well well. Det var uppdateringen för nu.

(Jag är så jävla tråkig)

Problemet med Levis är inte att han gömmer sig bakom masker och falska leenden. Problemet är att han inte har någonting att gömma. Jag har inget att gömma, men... Jag tror inte på lyckliga slut ännu, för jag måste känna av dom först. Samtidigt så finns det ingen annan än just Levis som jag vill falla genom himlen med. Jag måste börja slappna av...

Jag har varit frånvarande, jag vet, och jag ber om ursäkt! Men jag har haft mina anledningar:

1. Jag har inte haft något internet
2. Jag har haft fullt upp med att göra mig hemmastadd i det nya huset
3. Jag har försökt komma in i det nya jobbet

Livet leker verkligen. Mitt hus är så himla stort och fint (jag ska ta bilder på det och lägga upp), jag jobbar från 7 på morgonen till 6 på kvällen (jag har äntligen mer frititd under veckodagarna!), jag bor 5 minuter från Craven Cottage (Fulham Football Club), 10 minuter från min favorit-pub The Golden Lion... Jag är å himla glad att jag tog steget och fick denna underbara förändringen i mitt liv!

Förresten, det snöar i London och det är svinkallt. Det är på minus-sidan just nu.

Nu ska jag kila till kiosken och köpa godis. Hörs!