Andas, du dör om du inte andas.

Det är samma gator men ett annat väder och jag vet att jag trivs för jag kan minnas en känsla jag saknat... Likt vänskap från en tid vars foton har bleknat. Fulham är bomullen som dämpar alla ljud och nysnön som yr kring mina fötter.

Jag är hemma nu, tänker jag när jag står på Putney Bridge med en kall Strongbow och kollar ut över Thames. Jag vänder mig om och tittar på Bishop's Park med all den grönska som aldrig försvinner. Inte ens på vintern. Magi eller inte, men det är som att vara en del av en saga som ännu inte finns.

Fulham gjorde detta. Fulham gjorde mig till mig igen.