No plans for a lonesome
Nu är man äntligen ledig i fem dagar, vilket inte alls känns fel. Jag har planerat NOTHING, mer än att tatuera mig och dricka öl. Det är allt. Sen ska jag återgå till sängen och tv:n, där jag trivs bäst.
Hej.
En jävligt död dag
Idag har varit en död dag. Jag var ute i fem minuter max för att lämna in mina stövlar hos skomakaren. Mamma tjatade hela morgonen, vilket gjorde att det inte blev så mycket sömn i natt heller då jag somnade fyra. Så, jag tog mig upp gick ut i solen som skar in i ögonen på mig och gav mig huvudvärk, med dom där förbannade stövlarna. Att laga dom kostade mig dock bara 100 spänn så jag är väl hyfsat nöjd med det.
Så, vad har jag gjort hemma hela dagen? Jag har laddat ner första säsongen av Desperate Housewives så jag har bara kollat på det. Inte särskilt roande men det har ju fått dagen att gå iaf. Teven åkte på för första gången idag, ganska nyss. Mamma ropade att det var idol och jag tänkte att det kunde få bryta min serie-dag.
I morgon ska jag jobba. Jag vill inte. Det gör ont i hjärtat bara vid tanken. Och nu blev jag tårögd. Fan. Inte nog med det så ska Håkan Hellström spela, det kommer vara hur mycket folk som helst där, men förhoppningsvis så får jag vara blomvakt vilket kan vara spännande.
Jaja, nu ska jag hoppa i säng.
Märkt för livet
Jag vill skriva något vettigt, för det kliar i fingrarna men... Ja, jag mår ju inte jääääättebra som sagts tidigare. Det är liksom som att det som var kul förut är skittråkigt nu. Att inte ens kunna skrivit något intressant i sin blogg är ju riktigt segt. Well oh well.
Igår tog jag mig till Reb Tattoo och beställde tid för tatuering, det är fan dags, tänkte jag. Jag behöver förnya mig själv, börja om från början liksom. Och det här är ingen impulsiv grej, jag har nämligen velat tatuera mig sen jag var 15, och det är ju några år sedan nu. Dock har ju motivet ändrats genom åren. Det började med att jag ville ha tärningar eller körsbär (jag vill fortfarande ha det men det får vänta, det får bli nummer 2), nu sedan nästan två år tillbaka vill jag bara tatuera in texten "Oakland, CA". Igår tog jag alltså tag i det hela. På tisdag klockan tre blir jag märkt för livet. Det känns inte spännande alls, men det kanske gör det så fort den är på mig, jag har ju trots allt velat detta länge nu. Jag måste börja leva igen.
Jag kanske är dum som tror att en jävla tatuering kan få mig att må bättre, eller göra skillnad, men vad vet jag? Jag måste göra något, nåt drastiskt, annars går jag under.
www.rebtattoo.com, kolla in Kalle. Han blev den lyckligen som ska få göra min tattoo.
Hej.
Be Safe
One of those fucking awful black days
When nothing is pleasing and everything that happens
is an excuse for anger
An outlet for emotions stockpiled, an arsenal, an armour
These are the days when I hate the world
Hate the rich, hate the happy, hate the complacent, the TV watchers,
beer drinkers, the satisfied ones
Because I know I can be all of those little hateful things
And then I hate myself for realising that
There's no preventative, directive or safe approach for living.
We each know our own fate
We know from our youth how to be treated,
how we'll be received, how we shall end
These things don't change
You can change your clothes,
change your hairstyle, your friends, cities, continents
But sooner or later your own self will always catch up.
Always it waits in the wings
Ideas swirl but don't stick.
They appear but then run off like rain on the windshield
One of those rainy day car rides my head implodes,
the atmosphere in this car a mirror of my skull
Wet, damp, windows dripping and misted with cold
Walls of grey
Nothing good on the radio
Not a thought in my head
Lets take life and slow it down incredibly slow
Frame by frame
With two minutes that take ten years to live *out*
Yeah, lets do that.
Telephone poles like praying mantis against the sky
Metal arms outstretched
So much land travelled so little sense made of it
It doesn't mean a thing all this land laid out behind us
I'd like to take off into these woods and get good and lost for a while
I'm disgusted with petty concerns; parking tickets, breakfast specials
Does someone just have to carry this weight?
Abstract typography, methane covenant, linear gospel,
Nashville sales lady,*stygian emissary* ,torturous lice, mad Elizabeth
Chemotherapy bullshit
The light within you shines like a diamond mine
Like an unarmed walrus
Like a dead man face down on the highway
Like a snake eating its own tail, steam turbine, frog pond,
two full closets burst open in disarray
Soap bubbles in the sun, hospital death bed, red convertible,
shopping list, blowjob, deaths head, devils dancing,
bleached white buildings, memories, movements
The movie unpeeling, unreeling, about to begin
I've seen your hallway, you're a darn call away
I've hear your stairs creak
I can fix my mind on your yes, and on your no
I'll film your face today in the sparkling canals
All red, yellow, blue, green brilliance and silver Dutch reflection
Racing thoughts, racing thoughts
All too real, you're moving so fast now I cant hold your image
This image I have of your face by the window,
me standing beside you arm on your shoulder
A catalogue of images, flashing glimpses then gone again
*I’m tethered to this post you’ve sunk in me and*
Every clear afternoon now I'll think of you up in the air twisting your heel,
Your knees up around me, my face in your hair
You scream so well, your smile so loud it still rings in my ears
Inhibition
Distant, tired of longing
Clean *my* teeth
Stay the course.
Hold the wheel
Steer on to freedom
Open all the boxes
Open all the boxes
Open all the boxes
Open all the boxes
Times Square midday
Newspaper buildings, news headlines going around
You watch as they go, *and hope for some good ones*
Those tree shadows in the park they're all whispering chasing leaves
Around six pm, shadows across the cobblestones
Girl in front of bathroom mirror as
she slowly and carefully and paints her face green *mask like Matisse ‘Portrait with Green Stripe’*
Long shot through apartment window, a monologue on top but no girl in shot
The light within me shines like a diamond mine
like an unarmed walrus
like a dead man face down on the highway
Like a snake eating its own tail
A steam turbine, frog farm, two full closets burst open in disarray,
soap bubbles in the sun, hospital death bed, red convertible, shopping list,
blowjob, deaths head, devils dancing,
bleached white buildings, *memory*, movements
The movie unreeling, about to begin
That was great
Yeah? Mine were alright. Weren't my best one but who cares?
That's the spirit...
When nothing is pleasing and everything that happens
is an excuse for anger
An outlet for emotions stockpiled, an arsenal, an armour
These are the days when I hate the world
Hate the rich, hate the happy, hate the complacent, the TV watchers,
beer drinkers, the satisfied ones
Because I know I can be all of those little hateful things
And then I hate myself for realising that
There's no preventative, directive or safe approach for living.
We each know our own fate
We know from our youth how to be treated,
how we'll be received, how we shall end
These things don't change
You can change your clothes,
change your hairstyle, your friends, cities, continents
But sooner or later your own self will always catch up.
Always it waits in the wings
Ideas swirl but don't stick.
They appear but then run off like rain on the windshield
One of those rainy day car rides my head implodes,
the atmosphere in this car a mirror of my skull
Wet, damp, windows dripping and misted with cold
Walls of grey
Nothing good on the radio
Not a thought in my head
Lets take life and slow it down incredibly slow
Frame by frame
With two minutes that take ten years to live *out*
Yeah, lets do that.
Telephone poles like praying mantis against the sky
Metal arms outstretched
So much land travelled so little sense made of it
It doesn't mean a thing all this land laid out behind us
I'd like to take off into these woods and get good and lost for a while
I'm disgusted with petty concerns; parking tickets, breakfast specials
Does someone just have to carry this weight?
Abstract typography, methane covenant, linear gospel,
Nashville sales lady,*stygian emissary* ,torturous lice, mad Elizabeth
Chemotherapy bullshit
The light within you shines like a diamond mine
Like an unarmed walrus
Like a dead man face down on the highway
Like a snake eating its own tail, steam turbine, frog pond,
two full closets burst open in disarray
Soap bubbles in the sun, hospital death bed, red convertible,
shopping list, blowjob, deaths head, devils dancing,
bleached white buildings, memories, movements
The movie unpeeling, unreeling, about to begin
I've seen your hallway, you're a darn call away
I've hear your stairs creak
I can fix my mind on your yes, and on your no
I'll film your face today in the sparkling canals
All red, yellow, blue, green brilliance and silver Dutch reflection
Racing thoughts, racing thoughts
All too real, you're moving so fast now I cant hold your image
This image I have of your face by the window,
me standing beside you arm on your shoulder
A catalogue of images, flashing glimpses then gone again
*I’m tethered to this post you’ve sunk in me and*
Every clear afternoon now I'll think of you up in the air twisting your heel,
Your knees up around me, my face in your hair
You scream so well, your smile so loud it still rings in my ears
Inhibition
Distant, tired of longing
Clean *my* teeth
Stay the course.
Hold the wheel
Steer on to freedom
Open all the boxes
Open all the boxes
Open all the boxes
Open all the boxes
Times Square midday
Newspaper buildings, news headlines going around
You watch as they go, *and hope for some good ones*
Those tree shadows in the park they're all whispering chasing leaves
Around six pm, shadows across the cobblestones
Girl in front of bathroom mirror as
she slowly and carefully and paints her face green *mask like Matisse ‘Portrait with Green Stripe’*
Long shot through apartment window, a monologue on top but no girl in shot
The light within me shines like a diamond mine
like an unarmed walrus
like a dead man face down on the highway
Like a snake eating its own tail
A steam turbine, frog farm, two full closets burst open in disarray,
soap bubbles in the sun, hospital death bed, red convertible, shopping list,
blowjob, deaths head, devils dancing,
bleached white buildings, *memory*, movements
The movie unreeling, about to begin
That was great
Yeah? Mine were alright. Weren't my best one but who cares?
That's the spirit...
- SÅ LYDER LÅTTEXTEN JAG LYSSNAR PÅ NU
Men va
"Ta dig i kragen eller var ledsen för dig själv. Alla har sina helveten och folk som vart längre ner än du har tagit sig upp. Bestäm dig för det så klarar du det.. och DET är fakta!"
Varenda jävla dag kämpar jag och försöker inse att det kommer bli bra, men det är fan inte lätt. Ta mig i kragen? Nej, du ska ta dig i arslet, för i det här fallet så handlar det inte om vem som har varit "längre ner" än mig eller vice versa, det här handlar om mig, och om hur JAG känner, och vill jag uttrycka det här i MIN blogg, så gör jag det.
---
Det här är ju helt jävla sanslöst.
At ease?
Jag har sovit noll timmar i natt. Jag har kräkts hela natten och jag tror magsäcken åkte med sist, seriöst. Min mage är helt jävla trasig, och jag kan verkligen inte äta. Jag åt ett äpple igår och det utlöste den här jävla helvetesnatten, jag ska aldrig mer äta, eller inte på ett jävla tag iaf. Tänk vad ett dåligt psyke kan göra med kroppen.
Jag har verkligen inget att skriva om, jag känner inget mer en smärta, och jag gråter ständigt. Men folk säger att jag kommer bli stark igen, men jag vet inte. Jag känner mig sviken. Jag dedicerade mitt liv åt något, och sen blev det bara ett abrupt avslut av det. Hur ska jag våga leva igen? Jag vågar helt enkelt inte. Ni som vill hjälpa mig, feel free. Men jag känner inget hopp.
TACK LIVET, verkligen...
Hat
Jag har gjort slut med livet. Vi trivdes ändå inte så bra ihop. Nu ska jag brinna ihop med Magnus Betnér i helvetet. För som han sa, hellre brinna än leva i en evighet.
(Ja, jag mår inte bra.)
Förlåt
Jag vet att jag inte har skrivit på hundra år med min värld har helt raserat och jag kämpar på att bygga upp den, men det är inte lätt, det här är fan det svåraste jag genomgått och när jag nu i skrivande stund ser orden framför mig så känner jag sanningen av detta bulta i bröstet.
Det har bara varit svart, och ännu ser jag inte ljuset i tunneln, men förhoppningsvis kommer det bli bättre? Jag är ledsen. Men jag kommer tillbaka. Det måste jag göra. Piller, alkohol och vänskap ska hjälpa mig känna mig hemma igen. Just nu känns allt borta, som att det som varit aldrig funnits, och det gör ont, så ont att det inte går att beskriva. Well.
Nu ska jag lägga mig till sängs igen, kanske till och med lyssna på Conor Oberst's soloskiva.
Hej.
