life is a beautiful struggle
I love you TO THE MOON and back
NO STANDING ONLY DANCING
Wakeupcall
Jag har varit här hela tiden. Det är bara så mycket, så det har inte funnits tid för bloggen. Men jag är här i London. Jag reser till Liverpool varje månad och andas havsluft och The Beatles, dricker oerhört stora mängder öl och promenerar. Min mage är densamma och jag äter 12 tableter om dagen bara för at slippa smärtan som gror i tarmen. Jag flyttade från Fulham till Shepherd's Bush, och jag trivs bra här. Det är fortfarande i Västra London och jag klagar inte.
...för allt är som det alltid har varit.
Hörs snart.
Oh, iPhone app!
Testing testing! Och det här verkar ju funka fint! Och gissa vad jag ska göra imorgon? Skaffa mig en Beatles tattoo!
Woop woop! Bring it on!
Nothing's sweet about me.
Förlåt för extremt dålig uppdatering men det är mycket som pågått, det har ju varit riots i hela London och även Fulham var drabbat. Det var väldigt läskigt kan jag tala om för er. Nu verkar det lugnt dock. Kan ha och göra med 16.000 poliser på gatorna och hot om plast-kulor och vattenkanoner. I vilket fall som helst, det som har hänt är fel och jag kan inte förstå hur folk kan göra såhär mot sin egen stad. They are the scum of the earth.
Nu till lite gladare nyheter. Jag åker till Liverpool idag med min älskade Alan för en Beatles-weekend. Seriöst, jag har varit så jävla peppad och nu börjar jag bli helt hysterisk när jag börjar tänka på allt roligt vi ska göra. Se husen där gossarna växte upp, festa på The Cavern, gå på promenad i Sefton Park, dricka lager&lime... Ah. Jag vill åka nu! Jag ska se till att uppdatera er om hur jävla kul jag hade det när jag är tillbaka.
So long, friends!
I didn't steal it. I permanently borrowed it.
Henrik var här i mitt London. Vi söp oss fulla, stal en potatis, vandrade runt i North West, pussade trappsteg på 34 Montagu Square, dansade som Ringo, åt svensk mat, sparkade på en taxi, sjöng låtar, var semi rockstars...
...vi gjorde allt, tror jag. Och nu saknar jag honom.
I Wanna Be Your Man
- The Beatles
& HE IS ALREADY STARING.
Min älskade Ringo fyller 71 år idag. Det firas med att lyssna på Ringo, äta kladdkaka, dricka lager&lime och dansa runt i min fina t-shirt (bilden i mitten. Och ja, jag står inne på en public toilet.) som jag nämnde i gårdagens inlägg.
GRATTIS, FINA FINA RICHARD STARKEY. I LOVE YOU, YEAH YEAH YEAH.
PEACE&LOVE
LITTLE GIRLS CRY
+++
Men snälla, lilla, söta, rara människa som hackat sig in på min Facebook, det är inte okej! Men bara så att du vet, ditt lilla missfoster... Jag har bytt lösenord och du kan gå och brinna i helvetet. Eller skaffa dig ett liv. Ditt val, couldn't care less.
I övrigt så hatar jag också när man beställt grejer från Amazon och UPS kommer klockan 7.30 på morgonen för att lämna av det. Speciellt när man har sovmorgon innan jobbet. Fast grejerna är jag nöjd med. Och jag har världens snyggaste t-shirt. Jag lägger upp bild senare ikväll eller imorgon. Nu ska jag iväg på jobb i Chelsea, sen blir det lager&lime på The Broadway Bar & Grill. Ser ut som att vädret tillåter en att sitta i deras trädgård också. Det tycker jag om.
Stay goodlooking, people. I know I will.
you write such pretty words but life's no storybook
i love it when i hear lyrics that totally apply to my current situation
"And anytime you feel the pain, hey Jude, refrain.
Don't carry the world upon your shoulders
for well you know that it's a fool who plays it cool
by making his world a little colder."
HOLD ON
Jag grät och grät, men igår köpte jag en ny och jag blev så lycklig när dom på Apple Store sa att dom kunde rädda allt material och lägga in det på min nya.
En gammal kärlek dog, men en ny föddes.
R.I.P, Macbook #1 2007-2011. Välkommen, Macbook #2.
well i'm getting happier all the time, which is very nice.
(Om jag ändå levde då. Då hade jag varit med Ringo.)
well, I know what I want, what I want is right here with you.
Thou shalt not question STEPHEN FRY
Av någon lustig anledning så kan jag inte gå in i en bokaffär utan att köpa mig Stephen Fry's böcker. Ni kan kalla det obsession, eller vad ni vill, men mannen är ett geni. Han har en livs-historia som säger allt. Han är bipolär, precis som jag, men ändå så låter han inte den där mörka droppen mörker ta över, istället vänder han om den till en fördel... Koncentrerar sig på annat. Han får mig att skratta. Han får mig att förstå. Han får mig att tänka på annat. Det är helt fantastiskt!
PS,
Vädret i London idag har varit fruktansvärt. Min gata är inte längre en gata. Det är en miniatyr av the Thames. Och jag var inte överlycklig med alla blixtar och all åska. Nu är det över iallafall...
...tills nästa gång.