Jag minns när jag lärde mig simma. Jag minns när jag lärde mig cykla. Den där frihetskänslan som kommer när du inser att du inte längre är under vatten, och väntar på luften över ytan. Känslan av frihet när du låter pedalerna gå och du cyklar framåt, utan att vara rädd, utan att pappa håller i pakethållaren där bak. Jag minns det som att det vore igår. Men vad kan jag lära mig mer? Jag vet hur det mesta fungerar, eller hur? Jag är ju ändå 22 år gammal nu.

Ändå känns det som om friheten är sedan långt tillbaka bortglömd. Jag tror jag börjar bli deprimerad igen, och jag vet inte varför. Jag borde vara lycklig, men ändå vaknar jag upp varje dag och vill bara ligga kvar i sängen. Eller gå för en cider eller två under kvällen.

Jag önskar jag kunde lära mig cykla på nytt. Jag önskar jag kunde ta mina första steg på nytt. Jag önskar jag hade friheten att säga att allt är okej igen.

Jag önskar åtminstone att jag hade friheten att förstå varför jag känner som jag gör. För jag har ingen aning, och det oroar mig.