Idag har det varit så varmt. 26 grader i solen. Svettandes har jag tagit mig framåt genom jobb och ledighet på Fulham Palace Road. Ohja. Nu sitter man i trädgården och dricker ett glas rött vin för att dämpa smärtan i knät och snart är det dags för jobb. Blir inte mycket till skrivande just nu då jag måste göra mig redo för en kväll av jobb. Ser inte fram emot det men vadfan, det är ju cash, och alla vet vi ju att cash is king!

PS,

Jag saknar Henke, Haneh, Beke, mamma, pappa, syster, bror och hans flickän Emely (som snart ska bli mamma, vilket innebär att jag blir FASTER! Woop woop!)

Laterz!

Tillåt mig:
Jag uppskattar när naturen slår tillbaka. När flygbolagen slår lamslagna och handfallna. Jag vet att det ställer till det ordentligt för många och det är i sig inte roligt. Men vi äger inte jorden. Vi äger inte luftrummet, molnen, rymden. Och vårt bisarra behov av obegränsade möjligheter att kunna ta oss vart som helst på jorden, när som helst, kan gott få sig en törn. 

Det är naturen som bestämmer.








(OCH SLUTA KLAGA, NI KOMMER HEM FÖRR ELLER SENARE! DOM FLESTA JAG KÄNNER ÄR JU HEMMA NU!)

Jag är kvar, i min trädgård. Mitt nya hem. Fuck vara inomhus, alltså. Det här vädret är för bra för att få vara sant. Åh! Jag vill inte jobba senare idag! Jag vill grilla här hemma och njuta av livet precis som jag gör nu! Folk har ringt och tjatat om att komma till Bishop's Park här i Fulham för öl och sprit och chillandes vid floden på en gräsplätt, och allt jag kan säga är "no, I've got work soon". Kul... Men men, helgen är snart här och då kommer lyckan för en hund som mig.

(Det var längesen jag citerade Håkan Hellström... Well oh well, någon gång ska det ju ske.)

Så var det fredag åter igen. Veckorna går så snabbt nu för tiden, och inte är det för att jag tycker att mitt jobb är så fruktansvärt roligt (som uttrycket "tiden går for när man har roligt"), det liksom bara rullar på. Dag ut och dag in. Men jag klagar inte. Och vad ska jag göra ikväll? Jobba, sen dricka Strongbow i Chelsea. Jag är inte stormförtjust i Chelsea då det är lite väl hysteriskt med Knightsbridge och allt runt omkring. Lite för många turister och lite för få av det vanliga folket. Då är Fulham betydligt mycket trevligare. Mitt älskade Fulham.

Imorgon var det planerat att dra till Brighton men nu verkar det som att det inte blir av då min kära vän Hani gått ch blivit sjuk. Vad ska jag göra istället? Spela fotboll i Hyde Park och dricka rosé. Det är inte dåligt det heller. Vi blir nog ett jävla gäng som spelar! Sist var vi bara fem men nu verkar det som att vi kommer vara 12! Underbart mycket roligare!

Och fyfan vad varmt det är, jag tror jag dör. Sitter i min trädgård (igen) och bara njuter till tonerna av Band of Horses nya skiva (den är så äckligt jävla super-bra! Som jag har saknat mina skäggiga små amerikaner!) och solen. Kanske man kunde få en liten bränna i år. Förra året blev det ju inte mycket av en bränna då man stapplade runt på Liseberg varje dag. Jag saknar det inte alls. Aldrig mer ska jag tillbaka. Inget mer av nordens största nöjespark a.k.a fritidsgård.

Jag måste gå in och hämta vatten, det börjar bli extremt kokhett här ute.
Puss.

Så sitter man här i trädgården och det luktar blommor och solen lyser, det är precis som om det aldrig har varit på något annat sätt en såhär. Allt annat är bortglömt för våren har rivit alla murar, med trädens alla gröna löv och med det som blommar har den tagit bort det där som ganska ofta blockerade glädjen. I trädgården bredvid visslar grannen på The Beatles och det luktar grillat, några dörrar bort hör man barn som skrattar och mina örter börjar växa i hörnet. Vad kommer näst? Kan det kännas bättre än såhär eller är man uppe på toppen? Endorfinerna har ju ändå en obegränsad närvaro. Egentligen så spelar det inte någon roll, för man ska ta vara på varje stund, för ingen annan är den andra lik, och den här stunden viskar att sommaren är nära.

Det har redan spelats fotboll i Hyde Park, druckits Strongbow vid River Thames, grillats Haloumi i trädgården och shorts och t-shirt har varit ett faktum dom senaste dagarna. Fåglarna börjar kvittra tidigt på morgonen och det luktar så himla gott överallt. London har nog aldrig varit mer levande, aldrig varit mer vackert.

Solglasögonen är på och den här stunden fortsätter viska fina ord i mitt öra, till alla mina sinnen och till kärnan i mitt hjärta. Grannen visslar fortfarande, och jag tänker nog sitta här är en stund till. Solen har inte vänt blad och sagt att det är kväll ännu.