Så sitter man här i trädgården och det luktar blommor och solen lyser, det är precis som om det aldrig har varit på något annat sätt en såhär. Allt annat är bortglömt för våren har rivit alla murar, med trädens alla gröna löv och med det som blommar har den tagit bort det där som ganska ofta blockerade glädjen. I trädgården bredvid visslar grannen på The Beatles och det luktar grillat, några dörrar bort hör man barn som skrattar och mina örter börjar växa i hörnet. Vad kommer näst? Kan det kännas bättre än såhär eller är man uppe på toppen? Endorfinerna har ju ändå en obegränsad närvaro. Egentligen så spelar det inte någon roll, för man ska ta vara på varje stund, för ingen annan är den andra lik, och den här stunden viskar att sommaren är nära.

Det har redan spelats fotboll i Hyde Park, druckits Strongbow vid River Thames, grillats Haloumi i trädgården och shorts och t-shirt har varit ett faktum dom senaste dagarna. Fåglarna börjar kvittra tidigt på morgonen och det luktar så himla gott överallt. London har nog aldrig varit mer levande, aldrig varit mer vackert.

Solglasögonen är på och den här stunden fortsätter viska fina ord i mitt öra, till alla mina sinnen och till kärnan i mitt hjärta. Grannen visslar fortfarande, och jag tänker nog sitta här är en stund till. Solen har inte vänt blad och sagt att det är kväll ännu.