Jag mår som en droppe mörker. Nedstämdheten är liksom bara där, som en bakterie, ett virus, en benbrott, en tystnad. Jag tror det är bristen på saker att göra under dagarna. Och att aldrig riktigt känna sig hemma. Jag ar flyttat två gånger sen tidigt i december och allt jag vill nu är bara att slå mig ner, på en plats och stanna där.

Japp, jag flyttar igen. STannar fortfarande i Fulham men kommer nu bo på Fulham Broadway. Jag kommer ha ett STORT rum i ett inrökt hus med gula väggar (jag måste måla om...)

Nu tänker jag stanna där. Det ska bli mitt hem.

Jag är hemma. I London, i Fulham. Tack gode Gud för det! Har varit hemma sen dagen innan nyår och ja, det är fab! Nyår var UNDERBART! Brogans hade nyårs-fest och ALLA var där. Vi dansade, drack gratis Champagne och levde loppan. Seriöst, det var nog det bästa nyåret jag har upplevt under mina 21 (snart 22) år! Alla var så glada, så lyckliga. Och jag var nog lyckligast av alla, då jag hade träffat min familj i Sverige och deras kärlek följde med mig tillbaka till London.

Nu har jag flyttat hus och jag trivs. Måste bara fixa lite mer jobb. Men jag tar det lugnt ett tag. Känner ingen stress, jag borde, men orkar inte.

WHATEVER, ikväll sjöng jag karaoke på The Wilton Arms på Dawes Road. Johnny Cash blev det och folk gillade det. Fattar inte varför då det måste ha varit fruktansvärt att lyssna på! Jag var allt för trött och allt för nervös. BUT I DID IT! Iallafall, imorgon ska jag laga kötbullar till mina vänner och titta på svensk film. "The Girl With the Dragon Tattoo". Kommer bli fint.

Stop by if you're in Fulham! I'll offer you a Strongbow!

(Happy 2011, förresten!)