Du är alla mina gnistrande naiva barndomskärlekar komprimerad till en intelligent regnbåge. Jag träffar dig varje dag och ändå längtar jag efter dina ögon varje gång du vänder dig bort. Det där alla sjunger om i sina sånger har jag varit med om så många gånger förut men när du inte är i närheten så är det jag som sjunger sånger om dig. Jag tror att du målar mina inre vita väggar i färg men de svarta kan inte ens du nå, fast tack för att du försöker.

Vi kärlekskrafsar på varandra varje dag och det känns som att du alltid varit här. Du är ett vackert konstverk för ögat att se på och de där förunderliga strålarna som kommer från dig har jag aldrig sett hos någon annan, därför vill jag stanna kvar en stund för att se om du verkligen är en sådan svettig episk roman som det synes. Jag är en nyfiken myra och du får mig att skratta så det känns.


Det är inte du som gör mitt liv värt att leva, men du är så mycket mer än en sådan simpel mening av ord.