Jag har hår som prasslar och faller av efter årens alla färgskiftningar (baby-hår på vissa ställen), jag har mörker och ljusslingor utanför fönstret, jag har oskrivna jämförelser som ska betygssättas, jag har en oskriven anmälan till en kurs och imorgon är sistadagen (jävla lathet, jävla London och vissa regler), jag har idéer som väntar på att få brista ut, vikas upp och brusa fram, jag har övervattnade växter och en snart utslagen rosa hyacint, jag har ojämna naglar. Med lite svart bortslitet nagellack på.

Echinagard droppas och blandas till två till tre gånger om dagen nu, sköljer ner rosenrotens bruna piller och sedan fylls glaset på av neonorange vitaminbrus. Ändå är rivjärnet i halsen, den eviga fördämningen i näsan och astmahostan efter 100 meters språngmarsch till tunnelbanan ett faktum. En dödstråkig blek åkomma, men otvivelaktigt ett hinder i ambitionen om något slags aktivt liv.

Jag har mer än vad jag behöver.

...

Ps, Haneh & Beke was here. Och jag saknar dom.