Hm, vart ska jag börja, och hur mycket ska jag berätta? Hur bra är det att vända insidan helt utåt? Jag vet inte, men i torsdags blev jag akut inlagd... Igen. Överdosering av tabletter, ambulans, magpumpning... Ja, man kan ju lugnt säga att det var mycket som hände under bara ett dygn. Varför? Jag har inget svar. Jag bröt ihop, men ville inte dö, nej, jag ville bara sova. Fick panik-attack efter panik-attack och ville bara vakna upp dagen efter utan att känna så. Tyvärr tänkte jag mig ju inte för, men det gör man ju sällan när man har hjärtat enda upp i halsgropen.

Avdelning 91 tog hand om mig när mitt huvud snurrade så mycket så att jag var tvungen att kräkas, när dom satte in dropp och sköljde min ådra med vatten, när jag svimmade på väg till toaletten och när jag grät för att jag insåg hur dum jag hade varit kvällen innan. Dom är helt fantastiska, och jag har dom att tacka för mycket.

Jag ska aldrig göra om det igen, en gång var ingen gång, men två gånger var för mycket. Jag ska tänka förnuftigt med mina medeciner, dom ska ju trots allt få mig att må bra, inte raka motsatsen.