Som en smältande isbit under tröjan eller ett ideligen uppillat sår rasar ostrukturerade tankar och en ständig längtan efter en normal psykisk sommar. Livet är kallt mot dom svaga och jag litar inte längre på dig som oförstående såg mig tala men inte brydde sig om att hämta någon tolk. Under 24 timmar har jag gråtit tyst men skrattat högt, försökt se om tomma händer har något att ge, men allt jag sett är ett dunkel i det där hålet på jobbet, precis innan korridoren där brustna och hela hjärtan springer.