Natten gör sitt
Det är kvavt i mitt rum, det har varit det i någon vecka nu. Den tryckande sommar-värmen rycker upp mig ur min sömn och jag får med trötta fötter stiga upp och gå till fönstret för att öppna det lite till. Det har blivit lite av en rutin den senaste veckan. Vakna. Gå upp. Öppna. Även den här natten. Den enda skillnaden nu är att jag fastnade vid fönstret. Där borta, på andra sidan kanalen, på Hisingen, såg jag hur det blixtrade och det dova mullret från nedslaget fick mig att känna en upplyftande känsla. En känsla av lättnad. Den tryckande värmen kanske har gjort sitt nu.
Den tryckande värmen har nog gjort sitt nu.
Så nu sitter jag här, det luktar sommar-natt och jag väntar in regnet från Hisingen. Helt plötsligt känner jag mig inte så trött längre, snarare vaken. Rofylld. Jag är fylld av en känsla som säger att "sova kan man göra när man dör", och det stämmer. Jag planerar att sitta kvar här ett tag, jag behöver inte gå tillbaka till sängen. Jag föredrar fiskmåsarnas rop till varandra och natten som på sitt sätt viskar ut alla sina innersta hemligheter. Jag lyssnar och lär. Livet behöver inte vara mer spektakulärt än så, nej, det behövs inte alltid människor, musik eller glädje för att inse att man faktiskt lever ett liv.
Ibland behöver man bara vakna mitt i natten av att fukten i pannan blir allt för påtaglig, gå upp till sitt fönster och titta bort på Hisingen. Jag lever.
Nu är det bara att skriva.
Postat av: A.
Älskar din blogg, skriv en bok vännen, skriv skriv skriv. Varför gång jag läser din så befinner jag mig i ett grått rum, med de vita gardinerna svajande, och det är alldeles tyst. Till den miljön tar du mig.
Du är riktigt duktig michelle..
Trackback
