Det har varit en händelserik helg, med mixade emotions och jag vet inte var jag ska börja eller vad jag ska nämna. Jag kan ju berätta om fredagen och lördagen, som gjorde mig varm.

Det blev Pustervik och dans, öl, dans och mer öl med en kille vid namn David, man skulle väl kunna säga att det var en "date". Vi hade väldigt trevligt till punkten då jag inte längre minns allt, ja, jag drack lite för mycket! Men men, ett band från England spelade och jag minns inte om det var bra eller dåligt men på något sätt hamnade jag i en taxi med en av bandmedlemmarna, Alan. Jag minns inte hur eller varför, men dagen efter vaknade jag upp på Scandic Opalen. Rock and roll, I know.

Det roliga med det där uppvaknandet är att det inte kändes obekvämt alls, det kändes snarare som om jag hade levt hela mitt liv i den där sängen, bredvid den där charmiga och snygga engelsmannen. Det kändes jobbigt att behöva stiga upp och ta Alan till centralsationen (han skulle vidare till Stockholm), men solen lös ute och det var krispigt kallt. Mina händer blev röda av kylan men Alan öppnade sin jacka och drog in mina händer intill hans varma kropp (det här börjar fan låta som nån jävla  kärleks-novell, duh!), och någonstans där blev jag nog lite betuttad i honom.

Väl på centralen drack vi te och han kunde inte sluta pussa på min näsa, och vi bestämde att jag skulle åka för att hälsa på honom snart.

Det värsta jag vet är att säga hejdå, så när han klev på tåget och försvann föll det en liten, knappt synlig, tår från min kind. Det är konstigt det där... Hur man kan börja gilla en person som man knappt känner. Vi får väl se vad som händer, jag är inte direkt ett fan av kärlek nu för tiden.