Skönt med lite respons på gårdagens inlägg, det visar klart och tydligt att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Fast det är väl men aldrig, ensam om att känna...



Senaste 4 månaderna har verkligen varit ett kaos i mitt liv, på både gott och ont. Omtumlande kanske är ett bättre ord. Bloggandet lyfte upp mig ur mitt svarta hål, men jag åkte ner igen, och jag vet inte varför, det var därför jag försvann ett tag, men jag ska försöka ta och skriva lite mer igen. Mina svagheter får inte ta över.