Ni vill inte veta vad jag gjorde idag, och jag vill helst inte veta det själv heller, men tyvärr så vet jag, och det finns inget jag kan göra åt det. Ni fattar nog inte ett ord av det jag skriver om, men det är lika bra, för jag känner inte för att gå in på det mer än så. Jag vill glömma, glömma och gå vidare. Eller supa mig full. Båda alternativen känns aktuella, fast det sistnämnda känns något enklare.

Dagen hade kunnat vara en bra dag, om det inte vore för just en sak. Tänk så plötsligt hela ens liv kan förändras, på bara tre minuter (!), jag gillar inte det här...

...Jag ska göra en "Britney", raka av mig allt hår, tatuera min höft, och sedan börja om från scratch.