Show me how your parents danced
Jag försöker ta på känslan som ligger och gnager, men det är omöjligt. Lika omöjligt som att somna om när man vaknar klockan 3 på morgonen och inser att Efterlyst är på; man vill inte höra om mördade barn och försvunna kvinnor. Den här dagen kommer nog arta sig. Hoppas jag.
Nu är det bara att skriva.
Trackback