Återigen faller man tillbaka hårt på någon annans ord, och trots att fallet är hårt så gör det inte ont, nej, det är tryggt och det kanske inte är nyttigt, men vem har sagt att nyttigt alltid är bra? Jag gillar att lyssna på texter som är lika bipolära som jag själv, jag gillar att jag inte är ensam, men framför allt så gillar jag att det faktiskt finns någon där ute som kan sätta ångesten på papper, sätta ihop den till en låt, göra ångesten levande. Min ångest får mig att vilja dö, men den känslan är som bortblåst när man hör någon sjunga om ens liv. 

I got a flask inside my pocket, we can share it on the train
And if you promise to stay conscious I will try and do the same
We might die from medication, but we sure killed all the pain
But what was normal in the evening by the morning seems insane

Ja, den här ångesten är på riktigt, och det är jag som är Lua. Conor, det känns som att vi känner varandra.