Förlåt
Jag vet att jag inte har skrivit på hundra år med min värld har helt raserat och jag kämpar på att bygga upp den, men det är inte lätt, det här är fan det svåraste jag genomgått och när jag nu i skrivande stund ser orden framför mig så känner jag sanningen av detta bulta i bröstet.
Det har bara varit svart, och ännu ser jag inte ljuset i tunneln, men förhoppningsvis kommer det bli bättre? Jag är ledsen. Men jag kommer tillbaka. Det måste jag göra. Piller, alkohol och vänskap ska hjälpa mig känna mig hemma igen. Just nu känns allt borta, som att det som varit aldrig funnits, och det gör ont, så ont att det inte går att beskriva. Well.
Nu ska jag lägga mig till sängs igen, kanske till och med lyssna på Conor Oberst's soloskiva.
Hej.
Nu är det bara att skriva.
Postat av: sonja!
jag saknar dig. och du kommer byggas upp och stå ståtlig som chrysler building en dag, det vet jag. och conorskivan är fan fin. lyssna på lenders in the temple och tänk på mig.
Trackback
