Ärrad för livet

Word up. Tatueringen blev av. Jag känner mig ny, egen. Fast den tog ju självklart inte bort mina bekymmer. Varför trodde jag att den skulle göra det? Jag är för naiv. I vilket fall som helst tänker jag låta Kalle göra även nästa tatuering, för fyfan vad nöjd jag blev. Vad nästa tatuering blir säger jag inte, ni får se när dagen kommer.



Det jobbiga är att smörja in den hela tiden, men men, vill man att den ska läka fint så får man ligga i lite.

Nu är det bara att skriva.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0