Godmorgon, my friends. Efter att ha sovit som en prinsessa kan jag inte säga annat än att idag kommer bli en bra dag. Jag känner mig sådär spudlande i hela kroppen och ser verkligen fram emot att farmor, faster och kusiner kommer hit. Det var så längesen vi sågs, förra julen tror jag, då vi var där och hälsade på. Och mycket har hänt sedan dess verkar det som. Farmor fick ju en stroke för inte så längesen, men enligt pappa så ska hon tydligen ha återhämtat sig helt. Hon är en riktigt kämpe.

En stroke kan ju verkligen vara allvarlig. Jag har hört talas om folk som blir helt förlamade, som inte kan prata eller andas på egen hand. Det måste vara hemskt att vara ett levande kolli, att fortarande kunna höra vad folk säger men aldrig kunna svara, le, ta i hand. Allt man kan göra är att blinka. Usch, jag får rysningar i hela kroppen.

Nu måste jag ut och gå i 45 minuter, men jag skriver lite senare.