Skrev en ny låt idag. Jag märker mer & mer hur jag fungerar nu för tiden. Jag går & puttrar i 3 veckor, det kliar i fingrarna & i huvudet singlar verser & terser men jag får inte ner något på papper. Sedan vaknar jag en dag & allt faller på plats. Då tar det kanske 10 min, sen är allt klart. Det är en grymt befriande känsla när man är klar. Det är ungefär som känslan efter man kräkts, bara ett enormt lugn.

---

Mitt liv känns annars totalt meningslöst. Jag har inget att göra, eller jo, jag har jättemycket att göra när det kommer till skolan men jag orkar fan inte. Jag har ingen lust mer. Jag vill bara att den 29 maj ska komma och att livet ska leka på nytt. Visst, jag hade en trevlig helg med mycket sol och det första doppet och det var great, och i går var det grillning med trevliga grabbar vid Smithska udden, men nu, nu är det borta och man ska tillbaka till den hårda vardagen.

Jag är ledig idag, men det ligger dis på himlen så jag kan inte sola som det var tänkt, så jag ligger hemma i soffan och lyssnar på Sparklehorse, väntar på att något phett ska hända, men inget händer i den här staden. Snark.
Göteborg = A heavy joke.

---

Om det är ölen & sällskapen om helgerna som håller mig ovan ytan & i nån slags (falsk) lycklig dimma så borde det här inlägget vara droppen, det som borde få mig att falla, det som borde få mig att INSE INSE INSE. Hur saker egentligen ligger till. Eller jag kanske bara borde unna mig mer, förresten.