På torsdag är det dags, så jävla dags det kan bli, och jag blir galen av nervositeten. Studenten som kändes så långt borta, är nu fruktansvärt nära. Det är helt jävla sjukt. Och mer har jag väl egentlgen inte att tillägga just nu. Jag kollar på NCIS och funderar på om det inte är dags att sova nu, imorgon ska jag upp tidigt och fixa det sista inför den stora dagen, inklusive träna.