Solen skiner här utanför men jag förmår mig inte ens att öppna balkongdörren & släppa in värmen. Jag är fast i tankar om att allt inte är så fantastiskt som det borde vara, så som det kanske ser ut på utsidan för vem som helst men det är inte så för jag gråter på toaletten över något jag borde förstått var ett skämt men allt är så dödligt, allt han säger träffar mig med dödstöten i hjärtat. Fast jag borde förstått att det var ett skämt så blir jag ängslig & fäller överdrivna tårar.

Trösten uteblir dock nästan alltid & det kan bli tyst, tyst i vad som känns som en evighet tills jag sväljer & kysser hans nacke som för att försonas. Det finns saker man inte skämtar om & det borde ses som en gräns man inte skall kliva över om sin älskade gråter & tröst borde vara obligatoriskt även om allt är så fjantigt.

Dagen efter kan allt vara som förbytt & vi åker bil med takluckan öppen & röker cigaretter & äter glass vid hamnen & torkar bort choklad från varandras mungipor & våra händer är som gjutna för varandra.

Någon dag är du min jakttrofé som jag övergav
Någon dag kanske du kör över mig här utanför..

Det känns så ibland. Tills dess tänker jag skylla på omständigheter för jag är inte redo att ge upp ännu. Jag skall kämpa med den här kärleken tills första skopan jord hälls över min kista. Tänker inte ge upp ännu.