Jag vaknade för en 20 minuter sen eller så, och jag vaknade ur en fantastisk men konstig dröm. Det kändes sjukt jobbigt att ta sig upp, som att jag bara ville somna om och hålla fast vid drömmen hela jädra livet ut. Alla som räknas var med i den, alla som betyder något för mig, och det var så speciellt.

Scott var med, Jason, Dj Dake, Henke, Sonja, Anders, yeah yeah, jag kan fortsätta forever. Vi var på något läger i USA, allihop, ett basketläger. Men det var inte vilket basketläger som helst. Innan varje match så skulle man supa sig full (och den idén gillade ju jag såklart). David (A.k.a DJ Dake) var alkoholansvarig och hade med sig hur mycket sprit som helst och en mixer så att han skulle kunna göra schyssta drinkar. Sonja var våra toppspelare som gjorde alla våra mål och jag, jag var ju som sagt där mest för alkoholen och sällskapen.

Jag var med under lägret i nästan en hel vecka, innan Scott sa att vi borde gå hem till honom. Det var där drömmen blev känslosam och ännu bättre. Det kändes nämligen som om vi var tillbaka mitt i min IRL-resa i USA, som ägde rum i September och Oktober förra året. Jag återupptäckte allt underbart hos Scott. Vi spelae gitarr tillsammans och han lärde mig laga "Californian Fish&Chips" och ja, precis som då, fast mer drömlikt. Han bodde i en trång liten lägenhet i drömmen och hade percis gjort slut med sin tjej, och jag skulle hjälpa honom komma över det hela genom att vara hans psykolog. Weird? Ja! Men det var på något sätt trevligt, i drömmen betydde jag något, för någon.

Jason var våran teamleader och ringde mig efter ett par dagar hemma hos Scott och sa åt oss att komma tillbaka, vilket vi gjorde. Mer minns jag inte, och det är synd. Det är synd att man måste vakna upp från dom bästa drömmarna. Jag skulle vilja styra drömmarna bättre, fan att vi är så maktlösa, vi människor, på det planet.