Jag fick precis reda på en sak som fick mig att brista ut i tårar. Jag har mascara i hela ansiktet och tårarna vill inte sluta falla, det gör ont. Jason (min bästa vän från USA) mailade mig nyss och sa att hans katt Chow har dött, och dom två har levt tillsammans i hur många år som helst. När jag var i underbara Kalifornien och hälsade på så förstod jag för första gången hur man kan älska en katt, för Chow var verkligen speciell. Han älskade att vara nära en hela tiden och han kändes så... Förstående.

På nätterna när jag skulle gå och lägga mig i mitt rum så kom han och lade sig på kudden bredvid mig, och när jag vaknade på morgonen så var det på grund av att han låg på ens huvud och näsan kvävde en, men det var okej, för det var hans sätt att visa kärlek. Visa kärlek med sin närhet.

Chow var väldigt gammal, 17 år, och nu i slutet slutade hn äta och började lida. Jason hade inget val, han var tvungen att avliva honom. Jag önskar jag kunde vara hos honom nu och bara hålla om honom, lugna honom, för han måste må väldigt dåligt. Jag kan bara utgå från mina egna känslor, och sen jämföra dom med hans. Eftersom han var närmre Chow så måste han vara förkrossad.