När vintern är som hårdast syns nästan igen till. Man smyger längs fasaderna bakom sin uppvikta krage och lyssnar efter ljud i trapphuset innan man vågar sig in i sin lägenhet där man snabbt reglar dörren och sjunker ner i soffan. Men när det blir ljust händer något. Folk som inte känner varandra ses stå och samtala i grupp om allt möjligt. Gatorna är proppfulla av förväntansfulla människor. Var kommer dom ifrån? Under vilken sten krälade alla dessa hemskt vackra människor fram?

När man själv ägnat halva den mörka vintern åt att i sann destruktiv anda lyssna på The Smiths och bryta ner sin kropp och själ med ljusalstrande medikamenter och när man själv stått och hängt vid skyltfönster bara för att få tiden att gå, har dom riktiga människorna, dom som inte är som du och jag och som alltid är dom som styr världen, bosatt sig på gym under den där stenen och byggt upp sina kroppar för att ha något att bjuda på längs dom eviga raggningsrunderna på Avenyn.

Tjejer snackar om att det är insidan som räknas och följer sedan med den rikaste eller snyggaste killen hem. Det är som det alltid har varit. I grunden går allt ut på att knulla, framför allt på sommaren, vilket får mig att ibland känna att sommaren kan vara lite läskig.

När solen sedan stiger upp bakom klipporna drar killarna och tjejerna till staden och och dricker iskalla drinkar med parply i och petar bort sandkorn mellan tårna och funderar på vem av offren vid bardisken som inte har klamydia.

Ja, sommaren är överskattad. Otroligt underbar och vacker, men överskattad.