Efter tusentals försök och sedan misslyckanden så börjar jag återigen med en blogg. Jag vet inte alls varför, men eftersom det här med att blogga hit & dit verkar ha blivit en hit så ska ju inte jag vara den som är den.
Jag, precis som alla andra, har ett fruktansvärt behov av att uttrycka känslor och åsikter, vilket jag tror ni kommer märka, och mer tänker jag inte säga. Det är läsarna som får den stora äran att tycka och tänka.

- Jag hade på något sätt rest till USA med en massa klasskamrater och vaknade upp på en parkbänk (vart i USA jag var, det gick inte att urskilja) helt ensam. Jag hade ingen aning om vart jag skulle men jag satte mig på en buss i hopp om att hitta mina vänner. Bussen var tjock med folk och känslan där inne var väldigt obehaglig, det luktade svett och folk pratade högt och mycket.

När bussen sedan stannade och folk skulle gå av så var det panikartat, alla skulle av samtidigt så det blev ett hejdundrande tryckande hit och dit och när jag skulle försöka komma ut i det fria så snubblade jag på någons fot och slog i marken med ansiktet. Det blev svart.

När jag sedan vaknade upp av smällen hade jag slagit ut alla mina tänder där nere på vänstersidan. Det gjorde inte ont men när jag stod där med tandraden (ja, tänderna satt fortfarande ihop) i handen så fick jag ångest och bara grät, ut fan skulle det här sluta?

Jag började leta efter någon med mobil så att jag kunde ringa min mamma och när jag väl ringde så fick jag inget svar. Jag kände mig som den sista människan på jorden.
Killen jag lånade mobilen av erbjöd sig att ta mig till ett sjukhus där dom kunde fixa tillbaka tänderna, men jag nekade då det är så dyrt i USA och någon sjukförsäkring hade jag då inte, självklart. Allt ska ju trots allt gå snett i drömmar.

Sen vaknade jag, på riktigt.
Jag var tvungen att känna på tänderna med tungan för att försäkra mig om att dom fortfarande satt kvar, och visst gjorde dom det.

------

För att släppa det där med drömmar så har jag ett härligt pirr i magen, ett sånt där åh-hej-oh-hå-snart-ska-jag-träffa-en-människa-jag-endast-pratat-på-telefon-med. Det är ett celebert besök från Västerås som gäller och det är helt RADICAL.


Sonja, the chick.

Vi tillsammans med Johanna darling ska ikväll bli fulla och göra staden osäker.
Mer om det när helgen är över.

Nu ska jag försöka äta något.
Puss.