Jag är inte alls efter när det kommer till nyheterna, det jag nu kommer skriva om har jag följt hyfsat och det är något som är så fruktansvärt att jag knappt kan skriva om det. Mina ögon fylls av tårar och jag känner bara en stark sorg inne i hjärtat.

Det här handlar om Engla Juncosa Höglund.



Engla hade varit ute med sina vänner och lekt vid en fotbollsplan och när hon skulle hem så fick hon för första gången cykla hem ensam, och för detta var hon överlycklig. Englas mamma hörde av henne på vägen hem, men det var det sista samtalet någonsin. Sen var hon borta. Jag minns när jag läste en av de första löpsedlarna, hur skärrad jag blev. "Signalerna som gått fram till Englas mobil under ett dygn har nu upphört."

Allt jag tänkte på då var min syster, om det hade handlat om henne. Hon är också tio år och hade det varit hon som varit borta hade jag varit så förtvivlad att det inte finns ord.

Nu är Engla död. Hon hade blivit bortrövad och mördad av en psykopat som förtjänar döden själv. Jag får så ont i kroppen när jag tänker på det här, och det svider i ögonen då jag försöker hålla tårarna tillbaka. Jag tittar på bilden på henne och jag kan inte alls föreställa mig hur hemskt det måste varit för henne, allt jag känner är smärta. Tänk att hennes lilla hjärta bara slutade slå till slut. Kämpade hon? Grät hon? Gav hon upp? Jag vet inte, och jag vill inte veta, men ändå kan jag inte sluta tänka på det.

Det känns så konstigt. Jag förstår inte hur man kan utnyttja och mörda någon, speciellt inte ett litet barn. Jag börjar gråta bara vid tanken på hur dåligt Englas anhöriga måste må just nu. Jag vill att Englas mamma ska veta hur mycket jag tänker på henne, och det är jag inte ensam om att göra. Hela Sverige har engagerat sig i flickans försvinnande.

Gång på gång, på gång, på gång. Hur länge ska detta få fortsätta? PREVENTION och ett FUNGERANDE rättssystem! Att något sånt här möjligen kan få hända i ett land som Sverige (Ja, i vilket land som helst) är helt oacceptabelt!

Min djupaste sympati till dom som stod Engla nära. Och till dig vackra, lilla vän. Vila i frid!