Okej, så jag känner mig ganska off. Jag har haft en grymt bra helg och känslan av att vakna upp en söndag och känna att det är slut på det roliga, det är sjukt ångest. Helt plötsligt ska man tillbaka till vardagen och börja bete sig som en människa som ska hålla till sina plikter igen. Jag är inte alls pepp på att gå till skolan och låtsas känna sammanhållning med folket där, och jag har ingen lust att plugga och ligga i innan studenten. Jag vill mest vara i solen och inte känna någon press alls.

Det är det som är problemet med mitt liv. Det är alldeles för mycket press/stress och för lite av det goda. Det är tröttsamt. Men visst, det är snart över när det gäller skolan, men sen ska man jobba och tjäna in pengar för att klara av att leva under sommaren. Det tar aldrig slut, och jag blir så disträ av allt.



---

Annars då? Jo, helgen spenderades med öl, repa/skriva låtar/planera inspelning, sol och mys. Fantastiskt, precis som en helg ska vara. Det var så surt idag bara, när jag skulle skiljas från the love of my life och åka hem till mig och bra känna den här hårda ensamheten som slår innanför bröstet på mig. Jag hade bara velat stanna kvar i hans säng och spela Sims 2, äta kakor, dricka kaffe och prata om allt och inget. Fast jag borde kanske inte klaga, han är ju trots allt i samma stad som mig, och jag är lycklig över att jag inte har ett distansförhållande som andra nära har. Jag sörjer med er!

Jag smakar hej-jag-har-slickat-tusen-kuvert i munnen och ska gå och borsta gaddarna. Sen blir det att kolla vidare på Insider och hata djurplågare.

Tja.