Av någon lustig anledning så kan jag inte gå in i en bokaffär utan att köpa mig Stephen Fry's böcker. Ni kan kalla det obsession, eller vad ni vill, men mannen är ett geni. Han har en livs-historia som säger allt. Han är bipolär, precis som jag, men ändå så låter han inte den där mörka droppen mörker ta över, istället vänder han om den till en fördel... Koncentrerar sig på annat. Han får mig att skratta. Han får mig att förstå. Han får mig att tänka på annat. Det är helt fantastiskt!

 

 

PS,
Vädret i London idag har varit fruktansvärt. Min gata är inte längre en gata. Det är en miniatyr av the Thames. Och jag var inte överlycklig med alla blixtar och all åska. Nu är det över iallafall...
...tills nästa gång.

 

En del livströtta besvikna människor är arga över att jorden inte gick under i lördags. De hade sett fram emot att komma till himlen. Nu fick de traska hem i stället, tina lite gammal mat från frysen kanske, fortsätta tvätta händerna, vattna blommorna och klappa katten. Camping är 89 år. Han ska snart dö. Kanske förväxlar han sin egen utmätta tid med hela jordens. Kanske är det hela ett svårslaget fall av perverterad självcentrering.

Och så var sommaren här igen, och jag springer runt i parker och på lekplatser medan jag nästan drunknar i min egna svett. Charmigt, eller hur? Men jobb är jobb och jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om jag inte hade ett jobb. Ligga under täcket hela dagarna tills klockan slår pint o'clock som jag gjort när jag varit arbetslös? Nej, det är bra att ligga i. Bra att jobba. Det är bra med pengar. Pengar gör mig glad. Det är dock sant att man inte kan köpa lycka med pengar, men till en viss del så går det faktiskt att bli "lyckligare" med lite dosh i plånboken. Man kan betala räkningar och allt sådant där tråkigt utan att få panikångest, men det bästa är att man faktiskt kan ta sig ut i världen a.k.a London och faktiskt göra saker.

Den senaste tiden har varit upp och ner som bara den (gud vad trevligt att leva som bipolär!), men nu har det börjat ordna upp sig igen. Har börjat äta nya tabletter som återigen ska ställa balansen i min hjärna till rätta, och för att inte tänka så mycket på det jobbiga så har jag försökt att göra så mycket som möjligt under dagarna. Jobba, städa hemma, sen på fritiden åker jag på små utflykter med vänner. Camden (öl), Canary Wharf (öl), Brighton (strand, grilla och öl), konserter (åh, musiken... Och lite öl), fotboll (titta eller spela, spelar ingen roll, öl igen...) och Rugby på Twickenham (öl i mängder! Ja, jag gillar öl!).

Imorgon är det konsert på The Sheperd's Bush Empire med Bronwyn och Steve efter jobbet. Äntligen får jag se mina älskade The Naked and Famous live! Sen på lördag och söndag är det 7's Rugby! Det kommer bli en bra helg. Och jag ser framemot vad som kommer komma efter det också. Jag vet inte vad det är, men jag tror det kommer bli fint och bra. Det dåliga får komma när det kommer, det tar jag då.

Jag klarar av det här. Även om jag inte tror på mig själv ibland. Jag klarar det!