Ljusen har slocknat i mitt rum på Biscay Road. Dom har slocknat och blivit ivägslängda. Jag hade gärna packat ner dom men det fanns inget stearin kvar. Lukten lever dock vidare, fast kommer inte göra det imorgon. Fönstret är öppet då jag vill vädra ut. Vädra ut allt som är jag. För jag lämnar ju på lördag och någon annan kommer flytta in här. Jag vill inte ha delar av mig liggandes i luften. Det är för personligt. När jag lämnar det här rummet så följer allt som har varit jag med mig. Inget ska stanna här.

Allt är nerpackat. Rummet är tomt. Det enda som är kvar är bilderna på väggarna och dom tar jag inte ner förrän det bara är 10 minuter kvar innan jag måste lämna. Bilderna är "hemma". Ett år av mig ligger och dunkar i väggarna, i golvet - i varenda möbel. Men i bilderna, tavlorna... Där ligger bara det som jag känner till, mina hemligheter.

Jag påbörjar ett nytt kapitel, likaså gör någon annan samma sak. Det enda vi kommer ha gemensamt är att vi har bott i samma rum. 50 Biscay Road.