The dog and the man next door

Min granne han en hund. Rufus. En handsome liten Border Terrier på 8 unga månader, och jag går ut med honom ibland, för att jag älskar hundar. Min granne Guy har velat betala mig sen jag började gå ut med rackaren men jag har sagt STRIKT NEJ till pengar. Jag gör det för att jag uppskattar Rufus sällskap och that's it.

För några veckor sen så skildes Guy och hans fru Sophie sen 10 år tillbaka. Dom har två barn tillsammans, Lydia och Greg. 9 och 6 år gamla. Jag träffade honom på hans trappsteg för två veckor sen och vi började prata lite om varandras problem, han bjöd över mig på vin och jag berättade om alla hemskheter jag upplevde i Sverige innan jag flyttade hit. Han berättade om alla känslor som strömmade igenom hans kropp då skiljas inte var hans beslut. Det var speciellt att dela allt det där med någon man inte känner så väl.

Efter det så har vi då och då stått i vardera trägård, han i sin och jag i min, och pratat med varandra. Som riktigt bra vänner. Han är så genuint snäll.

Idag gick jag ut med Rufus, och jag och lill-vovven hade en helt underbar timma. Kastade pinne vid floden, kelade på en parkbänk, sprang ikapp på Fulham's gator och jag var så lycklig. Efter en hård veckas jobb var det precis vad jag behövde. Jag kom tillbaka för att lämna av honom och Guy frågar hur jag haft det på jobbet. Jag berättar att det har varit jobbigt. Innan jag ska gå in i mitt hus så sträcker Guy fram pengar (300 spänn) och säger:

- I know you will say no but I insist. You're a good friend and you've helped me so much with my issues and with little Rufus. See this as a gift and not like I'm paying you for a job. I want you to go out and have a few drinks tonight. Enjoy youself. You deserve it.

Jag sa nej tusen gånger och till slut sa jag bara tack. När jag kom in så föll en tår från min kind. Det finns så många underbara människor i den här världen.


Nu är det bara att skriva.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0