Som en flod av mörker, som en bakterie, som ett underbart inre vulkanutbrott kommer tårarna...

Jag har inte kunnat gå ordentligt på en vecka och i morse blev det slagsmål mellan mig och smärtan då jag under natten kände det som att mina fotleder gick av på mitten. Inte helt rätt läge kanske. Jag ska ju till Sverige imorgon. Jag försöker bita ihop, halta, hoppa fram och knapra Paracetamol. Ändå längtar jag efter imorgon, efter Sverige, som aldrig innan.

Det finns tusen anledningar att gråta. Men där det finns tusen anledningar att gråta finns det också hopp.