Jag anklagar livet

Uttorkad. Bakfull. Ont i halsen. Jag är arg. Allting skakar. Händerna lyder mig inte och ju mer jag tänker på hur lite dom lyder, desto kraftigare skakar dom. Det här är det enda tillfället i livet som kan uppbringa tillräckligt med vrede för att sammanställa konkreta tankar. Så here we go...

... Nu era as, skulle ni allt se mig. Alla ni som har skrivit era fina böcker om bakfyllans inspirerande hänförelse, om det självutplånande jagets fantastiska rikedom. Kolla nu! Såhär är det. För här sitter jag nu, i en soffa mitt i en stad som glömt mig och tänker på alla gånger som NI, JUST NI, vägrade se mig, SE MIG! Ni har inte behandlat mig illa. Ni har inte behandlat mig alls. "Hon får skylla sig själv".

Jag anklagar ingen för att jag sitter här. Jag anklagar alla! 

Det är min gamla lärares fel som tog mig avsides en dag och sade att jag aldrig skulle bli något eftersom jag var för burdus för mitt eget bästa, jag anklagar mina föräldrar som helt säkert måste ha vaggat mig duktigt klumpigt eller låtit bli att vagga mig alls. Jag anklagar dom för att dom födde mig i den här staden. Jag anklagar min blyghet och min brist på förankring utanför mig själv. Jag hatar den här blygheten och vad den gör med mig. Det är min rädslas fel att jag sitter här, på den här jävla soffan. Det är min bristande talangs fel, och den här förbannade stans fel som alltid tyckt att jag varit en defekt, en sorts misshaglig utväxt som det nog skulle vara bäst att avlägsna.

Jag anklagar alla viktiga människor inom musikbranschen som med viskande röst i radio eller med pennan i runkhanden låtit bli att nämna eller skriva om mig.

Jag anklagar alla förebilder och hjältar jag har haft under mitt liv, som inbillat mig att det är coolt som fan att dricka fruktansvärt mycket sprit, att det är häftigt att dejta rock&roll-killar på vegetariska restauranger medan man spiller rödvin på sig själv. Jag anklagar systembolaget som den gången för inte alls så längesen öppnade dörren till paradiset. Jag anklagar varenda krog i hela världen, varenda litet inpinkat hål på hela det här klotet. 

Jag anklagar hororna på Rosenlundsgatan, torskarna som köper dom, dom utslagna nere i Nordstan, invandrarkillarna som rånar fyllona i Brunnsparken, knarkaren som snor pengar av sin bästa kompis, dom fattiga som tjuvåker på spårvagnen, jag anklagar kontrollanten som sätter dit dom, jag anklagar kontrollantens morsa som födde honom...

Jag anklagar alla, inklusive mig själv.

Nu är det bara att skriva.
Postat av: sonki!!!

skitsnyggt skrivet. speciellt sista stycket, i love!

2009-04-29 @ 20:04:00
Postat av: SuzieQ

Jag gillar den här texten skarpt. :-)

2009-04-30 @ 00:21:12
URL: http://www.piratkatter.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0