Resandet väcker bortglömda känslor
Jag tänker på min resa till London. Jag tänker på hur osvensk man blir när man lämnar landet, som om man blev en helt annan människa, men det är man självklart inte, det är ju sådan som man egentligen alltid är, så där har man ju varit hela tiden, det är Sverige som är ofritt, det är i Sverige man jagar utanförskapet med blåslampa och korrigerar leden med sylvassa väggar och vi finner oss i det.
Jag minns hur jag satt där på en uteservering på Carnaby Street, maxad och skrämd, tittandes på mästerverket London genom mina solglasögon och tänkte "I helvete heller att jag finner mig i något, fuck Sverige, get lost, det är jag och kärleken, just nu, just här, i Great Britain på gott och ont".
Sverige är en suddig linje, ett bortglömt land eller möjigen på sin höjd ännu några droppar gult och blått blod i min kropp och "gå inte på det" tänker jag och mördar tanken, "bli inte en av dom nio som går på det, bli för fan den tionde som vågar stå utanför allt det där".
Nu är det bara att skriva.
Postat av: Milica
Bilden är tyvärr för liten, :(
Postat av: Cristian
Åhå, tack för det. Det värmde grymt mycket ska du veta :)
Hoppas att solen lyser där som den lyser här idag? :)
Postat av: Milica
Okej kanske, smsa mej om du har comviq. Men ge inte ut till någon.
Postat av: Milica
I epost adressen är nummret
Postat av: Fr3ddaK
Vem vill inte ha katt ^^
Postat av: Milica
Eftersom jag inte är inne så mkt :P
Postat av: Anonym
TACK! änligen någon som tycker att de bilderna är roliga! :)
Postat av: Cristian
Sjunger ut en ny låt på bloggen ;) Check it out.
Kram :)
Postat av: Carro
Sv: Ja man får verkligen säga till på skarpen när dom inte lyder! Men idag har dom varit snälla! =)
Trackback
