Till synes inte en tråd på kroppen. Jag trodde jag var naken.

De är osynliga, helkroppsstrumporna av kevlarnylon. Envisa och desperata ligger de där, påstår sig skydda oss från fula gubbar och terrorattentat (och inofficiellt oss själva).
- Var inte rädd, viskar de, panikslagna, med naglarna djupt inborrade i våra hjärtan.

När alkoholhalten är högre än klackarna faller jag enkelt, och du tycker det är sexigt när jag river sönder din rygg, jag erkänner aldrig att jag bara vill se om du blöder guld.

En smekning och kevlarstrumpan skälvde av skräck. Ännu en och en maska gick.
...och en till
...och en till
...och en till

Det finns inte en chans i världen att du skulle släppa mig, inte när ansvaret innebär att du håller hårt om höfterna, medan jag svankar och förväxlar kärlek med orgasmer.

Och likt ett sommarregn bröt glädjetårarna ut, ur och ner över huden. I vibrationerna efter vårt crescendo insåg jag att nu är jag naknare.

När din rygg svider och jag har spermafrost på magen vill jag våga fråga om det räcker för ditt hjärta.

- "Michelle, du är mitt guld. Du är mitt allt. Jag är Levis, din Levis, och när du ger mig spänningar som dessa kvällar, då kan jag inte annat än att lova vara din förevigt. Jag älskar dig"