Jag kan inte det där med kärlek. Allt är bara en enda stor röra och jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad jag känner. Eller... Jag känner alldeles för mycket. Jag måste samla mig. Jag måste lägga ut mitt hjärta på golvet, titta och analysera, sen plocka ihop det igen för att se om något har blivit klarare. För nästan ett år sedan lovade jag mig själv att akta mig för kärleken då den dödar, gör en stum, gör en sjuk, men framför allt för att ingen kärlek är för evigt. Kärleken dödar, sen dör den själv.