Jag är uppe med tuppen, som vanligt, trots att jag inte alls behöver gå upp såhär tidigt. Jag skulle gått upp om två timmar om jag hade sovit som en normal människa, men jag kan verkligen inte sova på morgonen längre. Det spelar ingen roll hur sent jag än går och lägger mig, jag vaknar alltid upp mellan åtta och nio. Det börjar bli måttligt irriterande. Det är inte det att jag går runt och är CP-trött hela dagen sen, det är snarare motsatsen. Jag får inte tillräckligt med sömn så kroppen slänger på med extra-energin hela tiden, vilket gör att jag blir något speedad, det håller i sig fram till rasten på jobbet då jag nästan somnar när det bara är tio minuter kvar av den, och jag egentligen måste ut och jobba. Inte alls kul! Kan vara dags att höra av sig till psykiatrin igen och se om dom kan hjälpa mig med sömntabletter, tills jag kommer in i en bra rytm igen.