Skrek dubbelt
Det hade varit så mycket enklare om ni bara slutade att använda sådana ord som faktiskt får mig att våga förstå att jag har en plats i osynliga bildspel. Huden är sönderriven där ni inte ser och tårarna ritar mönster på vita papper trots att jag vet att sår på utsidan aldrig kan ta bort dom som finns på insidan. Men det hade varit så mycket enklare om jag aldrig hade lärt mig att se någonting annat än ett liv i mörker, nu för tiden är allt svart och vitt.
Tågrälsen skriker precis som förr när osäkerheten lämnas utan fraser och jag tror ibland att änglarna slutat bevaka dom ledstänger jag märkte i minnet. Det hade varit så mycket enklare att iscensätta döden som jag aldrig fick om jag inte visste om tomrummet efter det som skapas med tiden.
Tågrälsen skriker precis som förr när osäkerheten lämnas utan fraser och jag tror ibland att änglarna slutat bevaka dom ledstänger jag märkte i minnet. Det hade varit så mycket enklare att iscensätta döden som jag aldrig fick om jag inte visste om tomrummet efter det som skapas med tiden.
Dagarna sjunker alldeles för snabbt i antal och jag tvingas inse att man måste börja om, då ångestfyllda känslor skriker lika dubbelt som jag brukar göra, när dom inte vet vart dom ska... Och man kan tydligen inte falla och låta bli att resa sig igen även om det är enkelt att bara ligga stilla, så jag söker ännu en gång en plats djupt inuti mig som faktiskt vågar att börja leva på nytt och som är fullt beredd att chansa och ta tillbaka den leende styrka som helt enkelt är min.
Nu är det bara att skriva.
Postat av: julia
du är fin! imorgon ses vi, ska bli fint väder och allt ju! :*
Trackback
