Oh sister...

Vad är det med barn i 10 till 12-årsåldern? Dom påminner om barn som precis fyllt tre år då allt hela tiden ska handla om trots och gnäll. Gång på gång får man höra nej, gång på gång får man se tårar så fort inget går deras väg och gång på gång får man höra dörrar smälla igen stenhårt eller se saker slängas omkring. Jag förstår det inte. Om man redan har genomgått trotsstadiet vid tre års ålder, varför då genomgå det en gång till? Anledningen till att jag tar upp det här är för att jag har en lillsyster som nu är 11 år och hennes favoritsyssla här i livet (förutom ridningen) är att säga tvärt emot mig hela tiden, och det börjar bli extremt tröttsamt.

Jag har gått från chockad, ledsen, irriterad, och nu det senaste, förbannad. Mitt tålamod har helt tagit slut när det gäller henne och hennes sätt gentemot mig, och jag börjar nästan känna mer och mer hur jag gillar henne mindre och mindre. Är det bara min relation till mitt yngre syskon som är skadad, eller är det så för dom flesta syskonpar? Jag har börjat undra, och det tär på mig. Vad kan jag göra som storasyster för att hjälpa våran relation på traven? Jag har tänkt på det en hel del, men finner inga svar.

Jag har försökt vara snäll, krama henne, leka med henne och nu till slut har jag till och med försökt med att köpa hennes kärlek (såja, det är inte så allvarligt som det låter utan det handlar om godis och liknande). Till min stora förvåning har inget av det här hjälpt. Hon är alltid arg på mig, och senast idag slog hon mig (svinhårt!) bara för att jag råkade gå före henne i en kö på Universeum.

Jag kan inte minnas att jag själv betedde mig så mot min storebror när jag var i hennes ålder, men kanske var han snällare mot mig än vad jag är mot henne så jag inte behövde vara jobbig? Jag såg upp till min bror och ville vara som honom, och vi bråkade nästan aldrig. Vad är det för fel? Vad har jag gjort för fel?

Har någon några tips, svar, eller vill någon helt enkelt ha henne, så är ni välkomna med att skriva en liten kommentar till mig. Jag orkar verkligen inte med henne längre.

Nu är det bara att skriva.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0